Fästingen del 1
Den smarta fästingen - fästingbett "känns inte"
Ett vanligt uttalande från fästingbitna är att de inte kände när de blev bitna. Det beror på att detta blinda leddjur låter lite saliv rinna ner via sitt hullingförsedda sugrör när den biter. Saliven innehåller ett bedövningsmedel som medför att vi inte känner något samt ett ämne som förhindrar att blodet koagulerar.
Flera arter som kan ge blandinfektioner
I Europa finns åtminstone tre arter som ger sjukdom hos människa inom det s k B. burgdorferi-komplexet. Ixodes ricinus är i Europa den betydelsefullaste överföraren av Borrelia-bakterier från djur till människa. En fästing kan vara infekterad med mer än en av dessa Borrelia-arter. Dessutom finns fästingar med blandinfektioner av Borrelia och Ehrlichia, Borrelia och Babesia, samt Borrelia och TBE-virus. Förmodligen förekommer även fästingar som samtidigt är infekterade med Borrelia och harpestbakterien Francisella tularensis.
Fåglar och djur är hotellet för Borreliabakterier
Borrelia-bakterierna överförs sällan via äggen från fästinghonan till avkomman.
Detta innebär att nästan alla fästingens ägg och även de värdsökande larverna är oinfekterade. Det främsta villkoret för att en stor andel fästingar skall vara infekterade med en bakterie är att en betydande andel av fästinglarverna och nymferna suger blod på sådana djurarter som bär på bakterien. Dessa bärare är alltså mottagliga för infektionen. Dessutom "tillåter" de att infektionen finns kvar i dem som en bakteriemi (i blodet) under veckor eller månader samt att infektionen kan föras vidare till nya mottagliga fästingar när dessa suger blod på värddjuret. Omfattande undersökningar i Europa har visat att ett stort antal små och medelstora däggdjur samt många fågelarter fungerar som värdar.
Se upp för de små nymferna - den största smittkällan
Borrelia-infekterade nymfer och honor förekommer i hela fästingens utbredningsområde, från Irland i väster till Ryssland i öster och från Nordafrika i söder till norra Skandinavien i norr. Andelen infekterade värdsökande nymfer är vanligtvis 5-20%, medan andelen infekterade värdsökande honor är omkring 15-40%. Eftersom antalet värdsökande nymfer är mycket högre än antalet värdsökande honor i naturen är det nymferna som svarar för de flesta fallen av Borreliaöverföring till människor.
Nymferna är dessutom mycket mindre än honorna och därmed svårare att upptäcka på människokroppen. Detta har betydelse för sjukdomsöverföringen eftersom det i allmänhet tar
minst ett dygn innan bakterierna börjat överföras från fästingen till människan. M.a.o. var noga med att kontrollera kroppen.
TBE - fästingburen hjärnhinneinflammation - ca. 100 om året
TBE heter Tick - borne encephalitis på engelska, därav förkortningen.
I detta fallet rör det sig inte om en bakterie utan om ett virus, men fästingen är fortfarande boven i dramat. Även om det inträffar betydligt färre sjukdomsfall av TBE bland människor jämfört med Borrelia så kan sjukdomsförloppet, speciellt för äldre personer som infekterats med TBE-virus, vara synnerligen svårartat - ibland dödligt.
TBE förekommer längs med kusterna och i Mälaren i Östra Sverige
I Norden förekommer detta virus i Finland, Åland och sydvästra Finland, och i Sverige på fastlandet och öar längs den södra Östersjökusten norrut till och med Roslagen, på öar i och strandområden kring Mälaren, samt på Öland, Gotland, och Gotska Sandön. I Sverige har infektionen ibland påvisats som sjukdom hos människa utanför det "egentliga" TBE-området. Troligen beror detta på att viruset sprids via fåglar. I Danmark tycks TBE-virusets utbredning vara begränsad till Bornholm. I södra och sydvästra Norges kusttrakter bär fästingarna louping ill-viruset, som är en virus-subtyp närstående till TBE-viruset. Louping ill-viruset tycks förekomma i Norge - på samma sätt som TBE-viruset i de övriga Skandinaviska länderna - endast inom en del av fästingens utbredningsområde.
Viruset sprids snabbt vid fästingbett
Studier på Åland har visat att i genomsnitt endast 1 av 200 nymfer är infekterad med TBE-viruset. Människor infekteras av TBE-viruset framförallt från nymferna. Virusöverföringen börjar så snart fästingen börjar förankra sig i huden. "Cementet" som fästingen bygger upp i bettstället runt sina mundelar har visat sig kunna härbärgera stora mängder viruspartiklar.
Nästa avsnitt: Hur skyddar man sig?
Författare:Thomas GT Jaenson,PhD
Associate Professor (medical Entomology)
Dept. Systematic Zoology
Evolutionary Biology Centre
Uppsala University
Norbyvögen 18 D
752 36 Uppsala
E-mail: Thomas.Jaenson@ebc.uu.se
http://ebc.uu.se/systzoo/staff/jaenson.html
http://ebc.uu.se/systzoo/resarch/medent/medent.html
http://ebc.uu.se/systzoo/staff/jaenson/ixodesskandinavien.html
Utskriftsformat
Tipsa en vän!
