Mänsklighetens framgångssaga

Vi är alltjämt biologiska varelser och beroende av ett fungerande ekosystem, framför allt ett levande hav. Vi är för våra liv beroende av andra djurs välgång.

Risken för artutdöende är störst för långlivade, stora arter med liten genetisk variation, som befinner sig mitt i den kraftiga tillväxtens lyckorus.

Inga arter kan expandera för evigt. Att sträva efter ständig tillväxt kan vara dödande.

Mer framgångsrika arter än människan har dött ut under jordens långa historia.

En av riskerna med en så enhetlig genuppsättning för en art med så många individer med så stor spridning överallt som människan utgör, är att inte några "hoppfulla monster" ibland oss, som kan överleva vid en global katastrof eller en våldsam pandemi (världsomfattande epidemi).

Människan är inte skapt för en vegetarisk kost och vi vet alla att mineraloljan håller på att ta slut - ändå sätter vi idag vår tillit till ett alltmer industrialiserat jordbruk centrerat kring framförallt vete. Vi satsar på mer transporter (som kräver olja), mer konstgödsel (som görs av olja), mer insektsgifter, mer traktorer, mer maskiner, mer centraliserad hantering av
alltmera industriell mat - och allt detta baseras på olja. Utan oljan skulle dagens jordbruk kollapsa och vi skulle inte kunna föda ens en bråkdel utav världens människor.

Fattigdom och sjukdomar har alltid gått hand i hand, men även sjukdom och dålig mat hör ihop.

Vår hälsa blir märkbart försämrad när vi tvingas äta dålig mat, t.ex. från djur som fått växa upp under onaturliga förhållanden eller växter som är främmande för vår matsmältning.

Kan vi se finessen med fäbodar? Med lågmjölkande fjällkor, som inte mår
bra av kraftfoder (får diarré), men som på sitt fria skogsbete ger den finaste
mjölken med de basta fleromättade fettsyreförhållandena? Samtidigt får
skogen en stimulerande tillväxt, en naturlig gratis skogsskötsel, vilket det
finns bevis för.

När mänsklighetens framgångssaga når sitt slut, kommer vi då a t t klara övergången till ett samhälle som baseras på återhållsamhet?

Detta är vad biologerna har försökt få den politiska världen att förstå i över ett århundrade. Kanske är det dags att vi börjar lyssna på dem nu?

Vi bör alltså utrota människornas misär, stoppa förstörelsen av havs- och landmiljön och börja hantera de vilda arterna försiktigt, bevara och skydda dem.