Modifierade peptider kan bli effektiva läkemedel
Pressmeddelande från Uppsala universitet

Proteiner och peptider har egenskaper som skulle fungera utmärkt vid framställningen av läkemedel, om det inte vore för att proteinerna bryts ner lätt av kroppen. En möjlighet är att i stället använda sig av modifierade, peptidliknande föreningar som inte bryts ner lika enkelt.

Anna S. Norgren undersöker två sådana föreningar i sin avhandling, som hon försvarade vid Uppsala universitet den 13 januari.

Att proteiner och peptider passar så bra för läkemedel beror på att de återfinns i alla levande celler, vilket i sin tur gör att kroppens receptorer (budbärare) och enzymer (katalysatorer) genast känner igen dem.

Dessvärre känner också nedbrytande enzymer enkelt igen dem, och kan därför bryta ner dem. Det här är en av anledningarna till att läkemedel som utgörs av peptider och proteiner oftast har en låg upptagningsförmåga i kroppen.

Idag letar forskarna efter onaturliga peptidliknande föreningar som har läkemedelspotential, men som inte bryts ner lika lätt. Norgren undersöker i sin avhandling två sådana föreningar, beta-peptider och beta-peptoider.

Peptider och proteiner byggs upp av aminosyror. De modifierade beta-peptiderna skiljer sig från de naturliga peptiderna genom att deras beta- aminosyror innehåller ett extra kol i sin ryggrad. Kolet gör dem stabila mot nedbrytning.

Beta-peptiderna har även den värdefulla egenskapen att de kan bilda stabila sekundära strukturer som liknar dem som de naturliga peptiderna bildar. Anna S. Norgren har bland annat undersökt hur den tredimensionella strukturen påverkas då man kombinerar de konstgjorda beta-peptiderna med naturligt förekommande kolhydrater, så kallade glykopeptider.

Norgren har designat och tillverkat peptidliknande föreningar samt studerat hur de kan bilda stabila konformationer, en förmåga som är avgörande för många av peptidernas och proteinernas viktiga funktioner.

Undersökningen har gjorts med hjälp av CD- och NMR-spektroskopi samt genom datorsimuleringar. Norgren har även studerat kolhydratsbindande proteiners förmåga att känna igen kolhydrater då de är bundna till beta-peptider i stället för naturliga peptider.

- Det visade sig intressant nog att de här proteinerna inte kände någon större skillnad mellan de naturliga och de konstgjorda peptiderna, berättar hon.


För mer information, kontakta Anna S. Norgren, 070-513 24 21, e-post: anna.norgren@biorg.uu.se