Bakgrund:
Det finns stort ett intresse för ett eventuellt samband mellan olika infektioner och hjärt/kärlsjukdom. Serologiska och patologiska studier och studier på djur har visat ett samband mellan infektion med Chlamydia pneumoniae och uppkomst av ateroskleros och/eller snabb utveckling (progression) av hjärt/kärlsjukdom. Alveolarmakrofager från lungor innehållande denna mikroorganism antas kunna ta sig in i sjuka blodkärl. Preliminära försök har också visat visst stöd för att behandling med antibiotika skulle kunna förhindra negativa kärleffekter. Tidigare studier har undersökt sambandet mellan chlamydia penumoniae och hjärt/kärlsjukdom med hjälp av antikroppar (serologi). Värdet av dessa studier har nyligen ifrågasatts av flera grupper (Ridker och medarbetare). Även de bästa serologiska metoderna för chlamydia pneumoniae-infektion som MIF (MikroImmunoFluorescens) kan ha tveksam reproducerbarhet och den fordrar mycket välutbildad personal.
Studien:
Den aktuella studien undersökte ett eventuellt samband mellan Chlamydia pneumoniae och kranskärlssjukdom med hjälp av påvisande i blodet av DNA (arvssubstans) från denna mikroorganism. I studien ingick 1205 personer som genomgått diagnostisk och intervenerande angiografi i kranskärlen. Mononukleära vita blodkroppar (monocyter/makrofager) och trombocyter (blodplättar) isolerades från blodprov. Med hjälp av PCR-teknik (PCR=Polymerase Chain Reaction) registrerades närvaro av DNA från Chlamydia pneumoniae. Med PCR-teknik kan man på några timmar framställa miljontals kopior av ett önskat DNA-avsnitt.
Resultat:
DNA från cirkulerande chlamydia pneumoniae påvisades i 8.8% hos 669 män med angiografiskt påvisad kranskärlssjukdom jämfört med 2.9% hos 135 män med normala kranskärl. Riskökningen (Odds ratio) var alltså 3.2 gånger. De män med kranskärlssjukdom som hade påvisbart chlamydia pneumoniae-DNA hade genomsnittligt högre antal trombocyter än de utan chlamydia pneumoniae-DNA. Antalet monocyter och fibrinogennivån var också högre hos de förstnämnda, dock utan att nå statistisk signifikans. Hos kvinnor sågs inget samband mellan chlamydia pneumoniae-DNA och kranskärlssjukdom.
Slutsats:
Cirkulerande chlamydia pneumoniae-DNA är en prediktor på kranskärlssjukdom hos män. I motsats till serologi är det en specifik indikator på pågående infektion. Påvisande av sådant DNA skulle också kunna vara ett sätt att identifiera personer där anti-chlamydiaterapi kunde ha potentiell terapeutisk effekt.
Kommentar:
Studien i JACC kommenteras i en åtföljande ledarartikel (Kaski et al). I den diskuteras olika orsaker till kontroversen om chlamydia pneumoniae som riskfaktor för hjärt/kärlsjukdom. Särskilt betonas begränsningar för de serologiska metoderna med ofta tveksamma kontrollmaterial och bristande kontroll av andra påverkande faktorer. Förekomst av antikroppar mot chlamydia pneumoniae är hög i den allmänna befolkningen. Positiv serologi kan ofta inte avgöra om det gäller en akut infektion, kronisk infektion eller tidigare exposition. Chlamydia pneumoniae har påvisats i kärl med metoder som cellodling, immunhistokemi och PCR. I en studie kunde chlamydia pneumoniae påvisas i mer än 70% av aterosklerotiska kärl. Det finns stöd för att alveolarmakrofager både kan fungera som reservoir och bärare till blodkärlen av chlamydia pneumonia. I ledaren betonas att den aktuella studiens styrka ligger i påvisande av pågående chlamydiainfektion. Fynden behöver dock inte innebära att orsakssamband föreligger. Varför man inte fann samma resultat hos kvinnor bör utredas. En delförklaring kan vara bristande statistisk kraft. Om ett kausalt samband föreligger mellan chlamydia pneumoniae-infektion och kranskärlssjukdom kunde riskpersoner identifieras med denna metod och behandling sättas in.
Referenser:
Kaski JC et al. Editorial comment. Chlamydia pneumoniae infection and coronary artery disease. J Amer Coll Cardiol 1999; 34: 1440-42.
Ridker P et al. Prospective study of chlamydia pneumoniae IgG seropositivity and risks of future myocardial infarction. Circulation 1999; 99: 1161-64.
Wong Y et al. Circulating Chlamydia pneumoniae DNA as a predictor of coronary artery disease. J Amer Coll Cardiol 1999; 34: 1435-39.
Olle Haglund
olle@medicallink.se