MEDICIN - startsida
 Allergi, inflammation, skelett
 Beroende
 Cancer
 Egenvård
 Foster & barn
 Genetik
 Gynekologi & andrologi
 Hjärta & cirkulation
 Infektioner
 Luftvägar
 Matsmältning & nutrition
 Nervsystem & psykiatri
 Sjukvård & samhälle
 Urinvägar
 Ämnesomsättning & hormoner
 Ögon, öron, näsa, hals
 Bevaka vårdjobb
 HÄLSA - startsida
 Mat & dryck
 Föräldrar & barn
 Sex & relationer
 Njutning & skönhet
 Själ & psyke
 Träning & idrott
 Tandvård
ARTIKELARKIV
 En översikt...
 De 50 senaste
MEDICIN » Gynekologi & Andrologi
Manligt Klimakterium, Andropaus, PADAM - vad händer egentligen med män?
Del I Vad vet vi om testosteron och åldrande.

Stefan Arver, Andrologenheten, Karolinska Sjukhuset, Stockholm

Att män vid någon tidpunkt under livet passerar en manlig motsvarighet till kvinnans klimakterium dyker av och till upp i den vetenskapliga litteraturen såväl som i den allmänna pressen. Termen manligt klimakterium har en attraktiv, kanske oemotståndlig journalistisk spänst men är ett konceptuellt missledande begrepp. Hormonella omställningar hos män som en följd av ålder uppvisar frånsett pubertetsåren inte samma mönster som hos kvinnor. Mannens förmåga att bilda manligt könshormon, testosteron, fortgår i normala fall hela livet. Det finns ingen inbyggd tidsbegränsning i testiklarnas förmåga att vare sig bilda könshormoner eller könsceller.

Ordet klimakterium har sina rötter i latin climacterius "kritisk" och grekiska klimakterikos, klimakter; stegpinne eller kritisk tidsperiod. Hos kvinnan betecknar det tiden före menopaus till några år därefter. Inom botaniken används klimakterium för den period under fruktmognaden då fruktens arom och konsistens utvecklas.

Något manligt klimakterium finns således inte. En stor grupp män kommer dock att genomgå förändringar i psykiska och fysiska funktioner som är relaterade till sjunkande nivåer av manligt könshormon och som i vissa fall kan reverseras genom tillförsel av testosteron. Olika namn, förutom Manligt klimakterium, har dykt upp för att beskriva det tillstånd som blir följden av androgenbist; Andropaus, PADAM (Partial Androgen Deficiency in the Aging Male) utan att något har utkristalliserats och vunnit allmän acceptans.

Normalt åldrande eller hormonbrist
Det endokrina systemet uppvisar stora variationer i funktion under livets olika faser. I samband med puberteten ökar produktionen av könshormoner och även bildning och insöndring av tillväxthormon. Medan tillväxthormon-produktionen sjunker väsentligt när längdtillväxten är avslutad stabiliseras könshormonproduktionen på en fortsatt hög nivå.

Det endokrina systemet reagerar också på förändringar och utgör en viktig del av vår förmåga att klara förändringar vid sjukdom, näringsbrist och omgivningsfaktorer.

Stress av medicinsk eller psykisk genes är en typ av reaktion som involverar och även regleras av hormonella signaler. I stressreaktionen ingår aktivering av hypothalamus, hypofys och binjureaxeln (HPA-axeln) (se figur!). Detta leder till ökad insöndring av stresshormonet kortisol och en ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Ur endokrinologisk och klinisk synpunkt är det intressant att notera att en ökad kortisolaktivitet påverkar andra hormonsystem i kroppen med gradvis avstängning av könshormon- och tillväxthormonaxlarna som följd.

Kroppens anabola system
Testosteron, tillväxthormon och insulin utgör de huvudsakliga anabola (uppbyggande) faktorer som stimulerar uppbyggnad och underhåll av vävnader. Balansen mellan anabola och katabola (nedbrytande) faktorer är en funktion av endokrin miljö, nutrition och sjukdomar. Vid de flesta sjukdomstillstånd sker en generell nedreglering av den anabola aktiviteten vilket leder till katabolism, förlust av muskulatur, demineralisering av skelettet osv. Dessa fenomen tycks ha mer med den endokrina omställningen att göra än med sjukdomstillståndet i sig. Hypotetiskt kan exogen tillförsel av anabola hormon kompensera för de hormonbrister som ligger bakom avmagring vid sådana sjukdomar som HIV-infektion, cancer, kronisk obstruktiv lungsjukdom, brännskador eller som en följd av den omställning som sker i samband med kirurgiska ingrepp vare sig dessa är elektiva (planerade) eller akuta.

Testosteronbrist beror inte bara på sjukdom som direkt påverkar hypothalamus, hypofys eller testiklar. Emellertid är det ännu vanligare orsakat av annan sjukdom eller stresstillstånd som indirekt nedsätter förmågan att producera tillräckligt med manligt könshormon. Vid undersökning av män i olika åldrar rapporteras ofta att testosteronnivåerna sjunker med stigande ålder, mekanismen för detta synes vara relaterad till det faktum att många sjukdomar ökar i prevalens med ökad ålder. Hos helt friska äldre män är testosteron- brist mindre vanligt. En gradvis minskning av testosteronnivåer kan dock inte uteslutas eftersom longitudinella data som sträcker sig över tillräckligt lång tidsperiod saknas. Vi kan emellertid med säkerhet konstatera att testosteronbrist inte är en absolut nödvändig konsekvens av stigande ålder och att en majoritet av män livet ut har testosteronnivåer inom det normala referensområdet.
Dessa observationer tala för att referensområdet för testosteron bör relateras till referensområdet för friska män och ligga inom området 12-40 nmol/l. Studier som analyserar dos-responsförhållandet mellan testosteron och t.ex kroppssammansättning i olika åldersgrupper pågår och kommer att ge svar på frågan om testosteronbehovet skiljer sig mellan yngre och äldre män. Normalt åldrande karakteriseras av minskad fysisk och psykisk ork, ändring av kroppssammansättning med ökad mängd fett och minskad andel muskulatur, tunnare hud, minskad skelettmassa, anemi och andra tecken på katabolism.

Psykiska funktioner
Ändring i kognitiva funktioner och förändringar i sinnesstämning med depressiva inslag och sexuell dysfunktion är också vanligare hos äldre män. Det finns en klar överlappning mellan dessa symtom och de som ses vid hypogonadism, men alla förändringar som ses som åldrandefenomen har inte testosteronbrist som huvudsaklig bakgrundsfaktor. En väsentlig fråga är naturligtvis när testosteronbristen utgör den huvudsakliga orsaken till förändringar i stämningsläge och när nivån av testosteron utgör en begränsande faktor för behandling av den äldre mannens depression. Män begår självmord oftare än kvinnor och äldre män utgör som grupp en selektion av individer med högre prevalens av suicid än jämnåriga kvinnor och yngre män. Om detta har någon relation till minskade nivåer androgener är inte känt men det finns studier som pekar i den riktningen och det finns interventionsstudier som visar att androgenbehandling kan ha en god effekt på depressiva tillstånd - även när tillståndet varit SSRI-refraktärt (SSRI=selektiva serotonin-återupptagshämmare) (Seidman & Rabkin J Affect Disord 1998;48:157). Andra studier av CNS-relaterade effekter av testosteron hos äldre män fäster uppmärksamheten på kognitiva funktioner och indikerar förbättring i minnesförmåga, koncentration och experimentellt testosteronberoende expansion av nervcellskontakter. Dessa områden är otillräckligt studerade men väcker onekligen intresse för vidare exploatering.







Av    Källa: Medical Link Datum: 00-10-20

Utskriftsformat Tipsa en vän!
<< < 1259 > >>
Relaterade artiklar
Det behövs mer sex och samlevnad vid det gynekologiska besöket
Riskfyllda möten - om unga människors upplevelser av sexuellt överförbara infektioner och sexuellt risktagande
Klamydia kan vara riskfaktor för barnlöshet och äggstockscancer
Styrmekanism för fertilitetstidens längd hos kvinnor
Klamydia - en otrevlig bakterie med ett intressant inre liv
Annonser
Kontakta oss
 © Medical Link · All Rights reserved Medical Link 3W AB · Citera oss gärna men ange källan