Bakgrund:
Svårigheter att få barn drabbar cirka 10 procent av alla par. I två tredjedelar av fallen ligger orsaken helt eller delvis hos mannen. I hälften av fallen med manlig orsak är orsaken oklar. Det kan föreligga få eller inga spermier. Ibland påvisas morfologiska abnormiteter, som missformade spermiehuvuden, eller funktionella defekter som dålig rörlighet av spermierna. De senaste åren har utländska studier visat att genetiska förändringar kan vara orsaken hos män till svårighet att bli pappa i cirka 10 procent. Svenska siffror pekar dock snarare på storleksordningen 2-3 procent. Bland dessa märks mikrodeletioner (små bortfall av genmaterialet) i den manliga Y-kromosomen, defekter i androgenreceptorgenen och cystisk fibros. Hos män med oförklarad infertilitet visade sig 19 procent ha mikrodeletioner av Y-kromosomen. En fungerande spermie har i spetsen av spermiehuvudet den så kallade akrosomen. Strax innan spermien skall tränga in och befrukta äggcellen avstöts akrosomen. Hos en på 10.000 män saknas akrosomen och deras spermier saknar därför befruktningsförmåga. Akrosomreaktionen är avbildad på ovanstående unika foto producerat av den kände medicinske fotografen och filmaren Carl Löfman. En anledning till avsaknad av spermier kan vara tillbakabildning av de spermieproducerande gångarna och ökad bindvävsbildning. En annan är varicocele, pungbråck, där utvidgade vener ses i anslutning till sädessträngarna.
De senaste decennierna uppges antalet spermier och spermiekvaliteten hos människan fortlöpande ha försämrats. En dansk forskargrupp uppger att antalet spermier årligen går ned med ett par procent samtidigt som antalet defekta spermier ökar. Dessa siffror ifrågasätts av svenska forskare (se nedan!). Antalet män som drabbas av testikelcancer har också ökat markant i Danmark. Flera studier har påvisat ett samband mellan infertilitet och exposition för olika miljögifter som pesticider som DDT, PCB och DBCP och för organiska lösningsmedel som styren. Ämnen i miljön som verkar störande på hormonfunktioner har länge misstänkts kunna bidra till infertilitet. Hundratals sådana ämnen är kända. Oktylfenol, som tillhör gruppen av så kallade alkylfenoler, är ett exempel på ett sådant ämne. Det är ett av många hormonstörande ämnen i miljön och har en östrogenliknande effekt. I världen produceras varje år cirka 300.000 ton av detta ämne.
Studien:
Forskargruppen från Rigshospitalet i Köpenhamn och Universiteteshospitalet i Odense tog till vara testiklar och äggstockar från aborterade mänskliga foster. Från dessa foster odlade man fram manliga och kvinnliga könsceller och undersökte vad som händer då de utsattes för oktylfenol.
Resultat:
Man fann att oktylfenol skadade könsceller från både kvinnliga foster. Effekten av låga halter av ämnet var särskilt uttalad hos manliga foster där många könsceller dog. Kvinnliga könsceller var mindre känsliga. Förmågan hos cellerna att återhämta sig undersöktes dock inte och den har visats vara stor med andra liknande ämnen som till exempel ftalater.
Slutsats:
Tillförsel av det i miljön så spridda ämnet oktylfenol kan skada både kvinnliga och framför allt manliga könsceller från aborterade foster. Författarna menar att om den normala produktionen av könsceller störs redan under fosterlivet så kan det få katastrofala följder för människans fruktsamhet.
Kommentar:
Den intressanta studien stöder det som djurexperimentella studier tidigare visat, nämligen att oktylfenol på olika sätt kan skada könsceller både hos foster och hos vuxna djur. Dessa djurförsök har visat att oktylfenol är direkt toxiskt för odlade spermiebildande celler och för de testosteronproducerande Sertolicellerna. (Raychoudhury et al 1999). Den sistnämnda effekten har visats bero på att så kallad programmerad celldöd (apoptos) stimuleras. En annan experimentell studie (Boockfor et al 1997) visade att kronisk tillförsel av oktylfenol till vuxna manliga råttor orsakade förtvining av testiklarna och de accessoriska könsorganen, rubbning av spermiebildningen och ökad frekvens av deformerade spermier.
Klinikchefen vid Andrologenheten, Karolinska sjukhuset, Stefan Arver, säger till Medical Link att det finns en hel del tveksamheter med den danska studien och att flera möjliga felkällor kan föreligga. Metodologiska problem gör att fynden är osäkra enligt svenska forskare. Andra studier, bland annat från USA, har inte gett samma resultat. Uppgiften att en så hög procent av en grupp danska män skulle ha starkt nedsatt antal spermier verkar också något underlig. Vid studier av antalet spermier måste man ta hänsyn till bland annat samlagsfrekvens och tiden från senaste samlag. Stefan Arver säger att studier har visat att tiden från senaste samlag i Danmark är cirka 3 dagar medan den i Finland är cirka 9 dagar. Det föreligger vidare skillnader i definitionen av för lågt antal spermier i Danmark och andra länder. Det förekommer också årstids- och dygnsvariationer i spermieantalet. Testikelcancer är vanligare i Danmark än i övriga nordiska länder och Danmark har den högsta förekomsten av sådan cancer. Sten Flodström på kemikalieinspektionen säger att man sedan länge känt till effekterna på försöksdjur och att det därför inte rör sig om något stort genombrott. Han säger också att de koncentrationer som använts tidigare och vid den aktuella studien är betydligt högre än vad människan utsätts för i den dagliga miljön. Han tror därför personligen inte att de nivåer av oktylfenol som förekommer i miljön idag har några skadliga effekter på människan. Oktylfenol är dock bara en av hundratals ämnen i miljön som kan störa hormonella funktioner säger han. Hur den sammantagna effekten av alla dessa ämnen påverkar fertiliteten är däremot ännu outrett. Här kan kanske obehagliga effekter på människans fortplantningsförmåga påvisas. Niklas Johansson, som är forskare vid Karolinska Institutet, tror inte heller han att det i första hand är människan som är i farozonen för oktylfenol. Han tror att ämnet på sikt kan störa hormonbalanserna hos framför allt fiskar. Hanfiskar kan exempelvis omvandlas till honfiskar när de utsatts för ämnet. Alkylfenoler är inte förbjudna i Sverige men en frivillig avvecklingsplan inleddes i Sverige i början av 90-talet. Numera finns inte längre oktylfenol i tvättmedel, kosmetika eller bilavfettningsmedel men det finns fortfarande kvar i vissa målarfärger.
Referenser:
Berlingske Tidene och TT 13/1 1999.
Frazer LR. New insights into possible causes of male infertility. Human Reproduction 1999; 14 (suppl 1): 38-46.
Raychoudhury SS et al. Toxic effects of octylphenol on cultured rat spermatogenic cells and Sertoli cells. Toxicol Appl Pharmacol 1999; 157: 192-202.
Boockfor FR et al. Chronic administration of 4-tert-octylfphenol to adult male rats causes shrinkage of the testes and male accessory sex organs, disrupts spermatogenesis, and increases the incidence of sperm deformities. Biol Reprod 1997; 57: 267-77.
Olle Haglund
olle@medicallink.se
Utskriftsformat
Tipsa en vän!
