Bakgrund:
Trots stora forskningsframsteg de senaste åren är orsaken till reumatoid artrit (RA) fortfarande relativt oklar. Såväl mikrobiologiska som immunologiska, genetiska, hormonella och dietära faktorer har visats delta i dess uppkomst. Sedan länge är det väl accepterat att så kallad Medelhavsdiet, rik på frukt, grönsaker, nötter och omättade oljor, är kopplad till lägre förekomst av och dödlighet i kranskärlssjukdom. Tidigare experimentella och kliniska studier har visat att tillförsel av fiskolja, rik på omega 3-fettsyrorna EPA (eikosapentaensyra) och DHA (dokosahexaensyra), minskar symtomen vid RA. En studie har tidigare visat att detta gäller även för olivolja. Kunskapen om hur intag av olika födoämnen påverkar risken för insjuknande i RA är dock hittills begränsad.

Studien:
I den grekiska studien (Linos et al 1999) deltog 145 patienter med RA och 188 kontrollpersoner. Alla fick genomgå en detaljerad, validerad kostintervju som tog upp mer än 100 olika faktorer. Man kartlade även demografiska och socioekonomiska förhållanden, förekomst i släkten av olika sjukdomar samt aktuellt hälsotillstånd. Statistiska beräkningar utfördes för att beräkna trender och riskkvot (Odds ratio) för RA i relation till förtäring av olivolja, fisk, grönsaker och en rad andra födoämnen. Intaget av de olika födoämnena grupperades i kvartiler (fjärdedelar).

Resultat:
Risken att utveckla RA var omvänt och statistiskt säkerställt förknippat endast med intag av kokta grönsaker och olivolja. Efter justering för andra faktorer var riskminskningen 76 procent respektive 62 procent för den kvartil som intog de största mängderna av kokta grönsaker respektive olivolja jämfört med den kvartil som intog de lägsta mängderna. Ökat intag av dessa ämnen uppvisade också en linjärt minskad risk. I den aktuella studien såg man ingen skyddande effekt av fiskförtäring.

Slutsats:
Förtäring av både kokta grönsaker och olivolja var inverst (omvänt) och oberoende av andra faktorer kopplat till starkt minskad risk att drabbas av RA.

Kommentar:
RA förekommer med olika frekvens i olika befolkningsgrupper. Det är osannolikt att detta kan förklaras enbart av genetiska skillnader. Det föreligger nu ökat stöd för att olikheter i dieten kan vara en viktig faktor. Intaget av omega 3-fettsyror, olivolja och frukt/grönsaker har tillmätts särskild uppmärksamhet. Den grekiska kosten är starkt baserad på frukt och grönsaker, antingen färska eller kokta i olivolja. Kosten innehåller mindre kött och mer fisk än den västerländska dieten.

I den aktuella studien såg man ingen skyddande effekt av fiskintaget. En möjlig förklaring är att man i Medelhavsländerna framför allt konsumerar mager fisk som innehåller relativt låga halter av omega 3-fettsyror (12-28 procent) jämfört med djuphavsfisk. Det föreligger nu ett relativt stort antal studier som visar en positiv effekt av omega 3-fettsyror på RA. De viktigaste mekanismerna som föreslagits ligga bakom omega 3-fettsyrornas positiva effekter på reumatoid artrit är dels förändrad bildning av inflammatoriska prostaglandiner och leukotriener, dels minskad bildning av cytokiner (James et al 2000; Haglund 2000). Från arakidonsyra (20:4 omega 6) bildas en rad så kallade eikosanoider. Hit hör bland annat tromboxan A2 (TxA2), prostaglandin E2 (PgE2) och leukotrien B4 (LTB4). En uppmärksammad studie (Curtis et al 2000) visade också att omega 3-fettsyror, men inga andra fettsyror, kan ha god effekt mot brosknedbrytning genom att minska bildningen av inflammatoriska substanser som IL-1, TNF-alfa och Cox-2. Omega 3-fettsyrorna hämmade också det brosknedbrytande enzymet aggrecanas.

Studien säger inget om de bakomliggande mekanismerna. I en tidigare artikel har vi berättat om hur högt intag av tomatens röda antioxidant, lykopen, var kopplat till lägre förekomst av ateroskleros och prostatacancer. Denna intressanta antioxidant sitter hårt bunden i strukturer i tomaterna och det fordras kokning för at den skall bli tillgänglig. Upptaget av lykopen i tarmen kräver dessutom tillgång till fettsyror, exempelvis olivoljans oljesyra (18:1 omega 9). Frigörandet av olika karotenoider i morötter kräver likaså kokning. Kokning av grönsaker, i Grekland ofta i olivolja, kan därför ge stor tillgång till lykopen och andra viktiga karotenoider. Det är också välkänt att extra virgin olivolja innehåller starka antioxidanter som E-vitaminer (tokoferoler), oleuropein och dess spjälkningsprodukt hydroxytyrosol. Det sistnämnda ämnet har visats kunna hämma oxidering av LDL, motverka sammanklumpning (aggregation) av blodplättar och minska bildningen av inflammatoriska ämnen som leukotrien B4 (LTB4).

Den i särklass vanligaste fettsyran i olivolja är omega 9-fettsyran oljesyra (cirka 70 procent). Oljesyra har föreslagits vara anti-inflammatorisk genom att delvis ersätta arakidonsyra i cellmembranen. Den har också en hämmande effekt på aktiveringen av det centrala inflammatoriska ämnet NFkappaB (Nuclear Factor kappa B). Från oljesyra kan också ETA omega 9 (eikosatetraensyra omega 9) bildas. Som framgår av ovanstående bild kan ETA genom att hämma enzymet LTA4-hydrolas minska bildningen av inflammatorisk LTB4. I figuren framgår också att ETA från omega 3-serien också kan minska bildningen av LTB4 genom att hämma enzymet 5-lipoxygenas. EPA har dessutom själv en hämmande effekt på såväl 5-lipoxygenas som cyclooxygenas (Cox). Av intresse är också att extrakt från den grönläppade musslan (Lyprinol) förutom EPA och DHA även innehåller ETA från såväl omega 3- som omega 9-serien. Musselextraktet är nämligen löst i olivolja. Detta kan förklara de intressanta effekter som musselolja visats ha på sjukdomar i lederna.

Sammanfattningsvis finns det ett flertal möjliga förklaringar på hur högt intag av kokta grönsaker och olivolja kan tänkas skydda mot reumatoid artrit. Det är troligt att även långkedjiga omega 3-fettsyror från fet fisk eller fiskolja och musselolja har liknande effekt.

Referenser:
Deiana M et al. Inhibition of peroxynitrite dependent DNA base modification and tyrosine nitration by the extra virgin olive-derived antioxidant hydroxytyrosol. Free Radical Biology and Medicine 1999; 26: 762-69.

Clinton CK. Lead review article. Lycopene: Chemistry, biology, and implication for human health and disease. Nutrition reviews 1998; 56: 35-51.

Curtis CL et al. n-3 fatty acids specifically modulate catabolic factors involved in articular cartilge degradation. J Biol Chem 2000; 275: 721-724.

Giovannucci E et al. Tomatoes, lycopene, and prostate cancer. Proceed Soc Exp Biol Med 1998; 218: 129-139.

Haglund O. Omega 3-fettsyror och reumatisk sjukdom. Incitament 2000; 9: 304-309.

James MJ et al. Dietary polyunsaturated fatty acids and inflammatory mediator production. Am J Clin Nutr 2000; 71 (suppl): 343S-348S.

Linos A et al. Dietary factors in relation to rheumatoid arthritis: a role for olive oil and cooked vegetables. Am J Clin Nutr 1999; 70: 1077-82.

Olle Haglund

olle@medicallink.se