Vitamin E är ett samlingsnamn för en om åtta likartade föreningar, så kallade tokoferoler och tokotrienoler.

Av den mängd E-vitamin som vi får i oss via kosten absorberas mellan 20 och 50 procent i tarmen. För att tarmen ska kunna ta upp E-vitaminerna krävs tillgång till både gallsalter och vätska från bukspottkörteln.

Män och gravida behöver ett dagligt intag på 10 milligram E-vitamin per dag. För kvinnor rekommenderas en daglig dos på 8 milligram och för ammande 11 milligram. Rekommendationen gäller medeltal för en i övrigt balanserad kost. Svenska kostundersökningar visar att den genomsnittliga medelintaget per dag är 7,7 milligram bland män och 6,2 bland kvinnor.

Viktig för gott immunskydd
Till skillnad från många andra vitaminer fungerar E-vitamin inte som hormoner eller kofaktorer (hjälpfaktorer). Vitaminets viktigaste funktion anses vara som fettlöslig antioxidant. Det tros också skydda det skadliga så kallade LDL-kolesterolet från att oxidera. När LDL-kolesterol oxiderar ökar risken för åderförkalkning. E-vitamin är dessutom viktigt för en normal immunfunktion, genom att det skyddar immuncellerna från angrepp av fria syreradikaler.

Speciellt rika källor till E-vitamin är olika vegetabiliska oljor, som vetegroddsolja, rapsolja, safflorolja, solrosolja, sojabönsolja och majsolja. E-vitamin finns dessutom i stora mängder i obehandlade sädeskorn, groddar och kli samt nötter och mandlar. Flera frukter och grönsaker är viktiga källor för vitamin E som också, dock i mindre mängd, finns i lever, ägg, bönor och olika kålsorter.

Ovanligt med E-vitaminbrist
Brist på E-vitamin kan bero på antingen att man äter för lite E-vitamin-haltig kost eller på att upptagningsförmågan i tarmen är nedsatt. Det är dock relativt ovanligt att människor drabbas av vitamin E-brist. De fall som är kända har rört personer med defekter i fettabsorptionen, cystisk fibros, glutenintolerans, leverskador eller kroniska diarréer.

Barn som föds för tidigt har ofta låga nivåer av E-vitamin i blodet och har ofta en dålig absorptionsförmåga i tarmen. Barn med gall- och leverskador riskerar också att få symtom i form av bland annat bronkopulmonell dysplasi (felutveckling av lungorna och bronkerna), retrolental fibroplasi (bindvävsbildning bakom ögonlinsen), hemolytisk anemi (typ blodbrist), nedsatta reflexer, nedsatt rörelseförmåga hos ögon och muskelsvaghet. Dessa symtom sätts i samband med låga nivåer av E-vitamin. För att komma tillrätta med problemet ges därför ofta E-vitamin till förtidigt föda barn.

Motstridiga forskarrön om vitaminets nytta vid hjärt- kärlsjukdom
Det finns flera forskningsstudier som visar att E-vitamin minskar risken att drabbas av hjärt- kärlsjukdom. Ett exempel är en stor studie i USA där drygt 80 000 kvinnliga sjuksköterskor i undersöktes. De kvinnor som hade det högsta intaget av E-vitamin drabbades också i lägre utsträckning av hjärt och- kärlsjukdomar. Det finns också studier som visat att extra tillförsel av E-vitamin kan ha god effekt. Det framkom bland annat i den brittiska CHAOS-studien (Cambridge Heart Antioxidant Study) där 2002 män med kranskärsjukdom deltog. Männen delades in i tre grupper där en grupp fick en dos E-vitamin, den andra gruppen en dubbelt så hög dos av vitaminet och den tredje gruppen injicerades med en verkningslös substans (placebo). Resultaten visade att männen i E-vitamin -grupperna minskade risken att dö i hjärtinfarkt med 77 procent.

Under senare år har dock flera studier inte kunnat visa på någon effekt av tillförsel av E-vitamin. Detta har fått många experter att tvivla på att vitamin E i form av kosttillskott skulle ha någon positiv effekt. En förklaring till detta kan vara att ett kostillskott med E-vitamin saknar alla de hundratals antioxidativa ämnen som en allsidig kost med mycket kokta och färska grönsaker samt färsk frukt innehåller. Det finns också ett ökat stöd för att en variant av vitamin E, gamma-tokeferol, för vissa funktioner i kroppen kan vara viktigare än den vanligen använda alfa-tokoferolet.


001030