Bakgrund:
Våren 2000 startades i Sverige ett systematiskt insamlande av genmaterial (DNA) från personer som dömts för grova våldsbrott (personregister). Man tillvaratar också systematiskt material från brottsplatser där grovt våld förekommit (sökregister). Analyserna och registreringen sköts av Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) i Linköping. DNA-tekniken har de senaste dryga 10 åren genomgått en dramatisk utveckling. Med hjälp av en DNA-teknik kallad PCR (Polymerase Chain Reaction) (se nedan!) kan man på några timmar tillverka miljontals kopior av ett visst DNA-avsnitt (amplifiering) från i princip en enda cell.

Det kan exempelvis röra sig av spermier i slidan på våldtagen kvinna, intorkade spermier i spermafläckar, celler i flytande eller intorkat blod, kvarlämnad könsbehåring från våldsverkaren, enstaka hårstrån, celler i material under naglarna hos kvinna som klöst, salivrester på frimärke o s v. Trots att materialet är mångårigt kan tekniken oftast ändå fungera. Man har exempelvis med PCR-teknik kunnat påvisa ärftliga sjukdomar hos mångtusenåriga egyptiska mumier. Med hjälp av denna teknik kan man nu med mycket stor säkerhet fälla eller fria en misstänkt brottsling. Med en annan teknik, som kallas profilering, insamlas all tänkbar information från våldsverkare och våldsbrottsplatser. Denna metodik, som vi återkommer till, har redan bidragit till att lösa flera brott.

Mångsidig användning i England men försiktig svensk start
I England tillvaratas material för DNA-analys (saliv) från praktiskt taget alla misstänkta brottslingar. Detta bidrar enligt uppgift till att lösa cirka 300-400 fall i veckan. I Sverige har man avgränsat sig med att samla material för DNA-analys endast från personer dömda för grova våldsbrott (mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt). Chefen för biologiska avdelningen på SKL, Ann Jangblad, säger att orsaken till detta dels är resursbrist dels en integritetsfråga.

Upptäckten av PCR-tekniken helt revolutionerande
PCR-tekniken är en relativt ny metod som upptäcktes 1987. Den har inneburit en fullständig revolution inom gentekniken och var en förutsättning för att kartläggningen av den mänskliga genapparaten (Celera Genomics) nu redan är klar. Utan denna teknik hade det tagit ytterligare ett par decennier. Tekniken gör det möjligt att mångfaldiga ett visst DNA-avsnitt från ett prov där detta avsnitt förekommer i mycket små mängder. I princip räcker det med en enda cell. Numera har man så kallade PCR-maskiner som automatiskt utför detta. På en timme kan miljontals kopior av önskat DNA-avsnitt produceras. Det enzym som styr mångfaldigandet av önskad DNA-avsnitt kallas DNA-polymeras.

Idén till värmebeständigt enzym kom under månskenstur i Klippiga bergen
Den ursprungliga PCR-metoden hade den stora nackdelen att polymeras-enzymet förstördes varje gång man upphettade till 94 grader. Detta gjorde att metoden var svår att automatisera men framför allt att det gick åt stora mängder av dyrt enzym. Vändpunkten skedde när den amerikanske forskaren K Mullis, som han själv berättat, under en månskensbiltur i Klippiga bergen plötsligt kom på lösningen. Han kände till att det fanns bakterier som kunde leva i det nära nog kokande vattnet i de varma källorna. Han insåg plötsligt att detta måste innebära att enzymet, som bakterien använde för att kopiera sitt DNA (polymeras), måste kunna tåla höga temperaturer.

Han fann en lämplig sådan bakterie i det varma vattnet vid namn Thermus aquaticus. Enzymet från denna bakterie, kallat Taq-polymeras, har därefter med hjälp av DNA-teknik tillverkats i mycket stora mängder och är ett av de mest använda enzymerna inom forskning, diagnostik, kriminalteknik med mera.

Så här fungerar PCR-tekniken
DNA består av två strängar som är förenade med varandra via så kallade baser, en bas från vardera strängen. För att utföra mångfaldigandet behöver man känna till DNA-sekvensen från början och slutet av det avsnitt man vill mångfaldiga. De sekvenser man behöver använda sig av, så kallade primers, består av 17-20 baser långa enkelsträngade oligonukleotider (bas + socker + fosfat). Dessa primers tillverkas först med hjälp av en särskild syntesapparat. I PCR-maskinen har man nu de olika beståndsdelarna: DNA-provet man vill mångfaldiga, nämnda primers, byggstenarna för de nya DNA-sekvneserna (nukleotider) och det enzym som skall styra mångfaldigandet (Taq-polymeras). Maskinen innehåller ett värmeblock där temperaturen automatiskt kan varieras till 94 grader, 55 grader och 72 grader. I ett första steg upphettas automatiskt till 94 grader.

Den dubbelsträngade DNA-molekylen särar då på sig till två enkelsträngar. Därefter kyler man till 55 grader. De närvarande primers fäster nu specifikt till DNA-strängarna. Temperaturen höjs nu till 72 grader varvid nya DNA-avsnitt bildas styrt av enzymet Taq-polymeras med användande av byggstenarna. Man har nu fått en fördubbling av önskat DNA-avsnitt. I en andra cykel upprepas de tre stegen med en ny fördubbling. Varje cykel tar 3 minuter. Efter cirka en timme (30 cykler) har man fått cirka en miljon kopior av DNA.



Separering ger DNA-fingeravtryck
Med hjälp av PCR-tekniken har man fått så många kopior av önskat DNA-avsnitt att man kan skilja upp dem genom att låta dem separeras på en gel med hjälp av ett elektriskt fält (elektrofores). På detta sätt fås ett streckkodsliknande mönster som exempelvis kan användas för bindande eller friande av misstänkt brottsling. Förutom användandet inom kriminaltekniken/ rättsmedicinen finns ett stort antal andra användningsområden för PCR. Hit hör kartläggandet av den mänskliga genapparaten (HUGO), koppling mellan specifika sjukdomar och DNA-avsnitt, diagnos av bakterie/svamp/virus-infektioner, diagnos av ärftliga sjukdomar hos foster eller vuxna med mera.

Allt vanligare med DNA-teknik i svenska rättsfall
Det börjar nu bli allt vanligare med användande av DNA-teknik som bevis vid rättegångar i Sverige. I några uppmärksammade rättegångar i Sverige har DNA-tekniken redan använts på ett avgörande sätt. Inom några år förväntas tekniken bli rutin i Sverige. Det skall betonas att metoden är lika viktig för att fria som att fälla en brottsling. Det rapporteras exempelvis från USA att efterundersökning av cellmaterial från avrättade personer i ett flertal fall visat att de varit oskyldiga! En ökad användning av DNA-tekniken i Sverige skulle kunna spara både tid och resurser, öka andelen uppklarade brott och samtidigt öka rättssäkerheten

Olle Haglund

Olle@medicallink.se