Premenstruella besvär försämrar vissa förmågor
2008-12-12 Pressmeddelande från Uppsala universitet

Kvinnor med svåra premenstruella besvär har sämre förmåga än andra att filtrera inkommande sensoriska intryck under perioder när hormonnivåerna i hjärnan förändras snabbt. Det visar Kristiina Kask i sin avhandling som hon lade fram vid Uppsala universitet den 5 december.

De kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron påverkar kvinnans hjärna på en mängd olika sätt. Progesteron har en rad effekter i hjärnan som rör reproduktion, men också humör och minne. 3-5 procent av alla kvinnor har svåra premenstruella besvär, men orsaken till dessa är oklar. Dessa kvinnor har en ökad känslighet för progesteron och östrogen i hjärnan vilket manifesteras som nedstämdhet, irritabilitet och ångest under menstruationscykelns lutealfas (en vecka före menstruation). Dessa symptom är särskilt uttalade i slutet av denna fas, när progesteronnivåerna sjunker. Tidigare forskning talar för att progesteronabstinens kan vara en delfaktor bakom besvären.
Ett sätt att studera sådan abstinens är att undersöka nyförlösta kvinnor eftersom hormonnivåerna sjunker snabbt efter att placenta avgått. Inom 48 timmar har de övergått till normala nivåer. Ett av de sätt som progesteron kan ge effekt på hjärnan är via dess metaboliter, s k neurosteroider, varav Allopregnanolone är en. Denna metabolit har högst nivå i menstruationens lutealfas och har i djurstudier också visat sig kunna påverka minnet.

Med hjälp av en ångestmodell kallad Startle Response har Kristiina Kask jämfört reflexerna hos kvinnor med premenstruella besvär med andra kvinnor, både före och efter förlossning för att se hur hormonnivåerna påverkar. Modellen bygger på att vi rycker till om vi hör ett kraftigt ljud (115 dB); en respons som hos människa mäts via blinkreflexen. Patienter med ångestsjukdomar som posttraumatiskt stressyndrom eller vissa fobier har en ökad respons. Kristiina Kask har också mätt kvinnornas förmåga att hämma denna skrämselreflex efter att de förvarnats med en svagare ljudimpuls strax före det kraftiga ljudet, s k prepulshämning. Hjärnan är då förberedd på ljudet. Patienter med exempelvis ångestsyndrom har visat sig ha sämre prepulshämning och blir lättare distraherade än andra. Man vet också att kvinnor har sämre prepulshämning än män och att den varierar över menstruationsperioden. Hur kvinnor med premenstruella besvär reagerar är däremot okänt.

- Resultaten visar att kvinnor med svåra premenstruella besvär hade objektiva tecken till ökad ångest över hela menstruationscykeln, jämfört med friska kontroller. De hade också försämrad förmåga att filtrera sensoriska intryck under sen lutealfas, säger Kristiina Kask.

Kristiina Kask finner dock ingen skillnad mellan höggravida kvinnor och nyförlösta kvinnor när det gäller startle response.

- Däremot är hjärnans förmåga att filtrera inkommande sensoriska intryck försämrad hos höggravida kvinnor, vilket troligen beror på höga halter av östrogen och progesteron i jämförelse med nyförlösta kvinnor med låga hormonnivåer, säger hon.

När det gäller påverkan av metaboliten allopregnanone visar avhandlingen en försämrad prestation i det episodiska minnet (med vars hjälp vi kommer ihåg vad vi varit med om och personer vi träffat), men den negativa effekten var liten. Däremot påverkades inte det semantiska minnet (kunskapsminne) och korttidsminnet.

För mer information, kontakta Kristiina Kask, tel: 070-514 40 72, kristiina.kask@kbh.uu.se eller handledaren professor Inger Sundström Poromaa, tel: 018-611 57 64.