Mörkt och ljust för äldre döva
Pressmeddelande från Lunds universitet

Äldre teckenspråkliga döva har jämfört med jämnåriga hörande fler depressiva symtom och fler spänningssymtom som nervositet, koncentrationssvårigheter och rastlöshet. Ändå upplever de inte lägre välbefinnande än äldre hörande.

Detta motsägelsefulla resultat framkommer i en avhandling av Monica Werngren-Elgström, forskare i arbetsterapi vid Lunds universitet. Hon har själv kunskaper i teckenspråk, eftersom hon har en döv familjemedlem, och har på teckenspråk intervjuat 45 döva personer över 65 år i Skåne.

Nästan två tredjedelar av hennes intervjupersoner led av sömnsvårigheter, och en tredjedel av led av depressiva symtom som trötthet, att vara nära till gråt och att vara rädd för att "något skulle hända". Ändå angav de samtidigt höga värden när det gällde upplevelsen av hälsa och välbefinnande.

Att de har negativa symtom är inte konstigt, tycker Monica Werngren-Elgström.

- Döva personer upplever ju ofta känslor av frustration och stress i sina möten med den hörande världen, inte minst i kontakten med sjukvården. Äldre döva har också anledning att bekymra sig när de tänker framåt: kommer de att hamna i ett boende där ingen talar teckenspråk och där de blir helt isolerade?

- Upplevelsen av välbefinnande är mer överraskande. Den kan bero på att de äldre döva genom ett helt livs erfarenhet lärt sig hantera sitt handikapp ganska bra och att de har en stark kulturell gemenskap inom den "döva" världen. Dövföreningarna kan ses som ett andningshål där man träffas och har trevligt tillsammans. Ur den gemenskapen vinner de mycket styrka.

Lundaforskaren har genom en noggrann undersökning kartlagt alla teckenspråkliga döva i Skåne år 2000. De visade sig vara 795 personer, motsvarande 0,7 promille av befolkningen, med den högsta andelen i Malmö-Lundregionen. Hennes undersökning har utgjort ett underlag i planeringen av det särskilda boendet Dalen i Lindängelund i Malmö, ett vårdboende för äldre döva som flera skånska kommuner gått samman om.

- Dalen är än så länge unikt för Sverige. Men det borde finnas fler sådana projekt som kan ta hand om teckenspråkliga äldre när de inte längre klarar sig hemma. Utan närhet till andra döva eller till teckenspråklig personal blir de ju helt isolerade, menar Monica Werngren-Elgström.

Avhandlingen heter "Deaf sign language users - prevalence and aspects of quality of life in old age" och läggs fram den 28 april. Monica Werngren-Elgström träffas på tel 046-222 19 61 eller -13 57 95, e-post monica.werngren-elgström@med.lu.se.