Nya modeller kan förbättra dosering vid cellgiftsbehandling
Pressmeddelande från Uppsala universitet

Vid cellgiftsbehandling är det viktigt att dosen är så effektiv som möjligt samtidigt som allvariga biverkningar måste undvikas. Anja Henningsson vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap presenterar i sin avhandling ett antal modeller för cellgiftet paklitaxel. Disputationen äger rum den 20 maj.

Paklitaxel (Taxol®) är ett cellgift som används mot en rad olika cancertyper t ex bröstcancer, äggstockscancer och icke-småcellig lungcancer. Paklitaxel används framför allt som understödjande behandling efter kirurgi eller strålbehandling för att förhindra spridning av tumören och förlänga patienternas överlevnad. Men även normala celler påverkas av paklitaxel och det som framför allt begränsar dosen är att antalet vita blodkroppar sänks vilket gör patienterna infektionskänsliga. Risken för livshotande infektioner innebär i vissa fall en fördröjd nästa behandling och att dosen måste sänkas. Önskad effekt på tumören kan då utebli eftersom tumörcellerna växer till mellan behandlingstillfällena.

- Om vi kan förutsäga och beskriva hur mycket biverkningar en viss dos ger upphov till i en viss individ, kan vi förhoppningsvis ge varje individ en så bra dos som möjligt vid första tillfället eller snabbare komma fram till vilken dos som är bäst, säger Anja Henningsson.

Hon har under sitt avhandlingsarbete utvecklat modeller som beskriver samband mellan dos och halt av paklitaxel i plasma eller blod. Modellerna är baserade på olika kända mekanismer för paklitaxels bindning i plasma och blod. Tidigare forskning som visat ett icke-linjärt samband, kan Anja Henningsson förklara med förekomsten av ett ämne som tillsätts för att kunna lösa paklitaxel i vatten. En annan matematisk modell beskriver sänkningen av vita blodkroppar som orsakas av paklitaxel och andra cellgifter. Den efterliknar olika steg i de vita blodkropparnas reglering, bildning och mognad. Anja Henningsson har också undersökt sambandet mellan modellparametrar och olika patientegenskaper som ålder, kön, kroppsyta och levervärden.

Modellerna bidrar till ökad förståelse för vad som händer med paklitaxel i kroppen och hur vita blodkroppar påverkas - information som skulle kunna användas för individualiserade doser. Modellerna har redan använts i läkemedelsutveckling av andra cellgifter och nya beredningsformer för paklitaxel.


För mer information: Anja Henningsson, tel. 018-471 4385, anja.henningsson@farmbio.uu.se