Mångtydigt begrepp
Vad är stress egentligen?

Under mina resor runt om i Europa och USA under senare år har jag som stressexpert ofta fått frågan: Vad är stress egentligen? Det verkar som om man menar så många olika saker med det ordet.... Ja, det är olyckligt att ett och samma ord får beteckna flera olika saker, för så är det faktiskt med ordet stress. Åtminstone 5 eller 6 olika innebörder kan man härleda ur ordets användning på sistone

Det vanligaste sättet att använda ordet stress är för situationer där vi upplever tuffa krav och obehagliga påfrestningar (nedre vänstra rutan i schemat).

Strax efteråt kan man läsa/höra hur samma person använder ordet stress som benämning på de obehagliga reaktioner, både mentala och kroppsliga, som uppkommer i oss när vi hamnar i sådana situationer (nedre högra rutan).

Redan efter att ha hittat ordet stress både på orsaks- och effektsidan i våra reaktioner på svårhanterade krav kan man bli lätt förbryllad, men förvirringen tilltar när man ser att ordet dessutom används för kravsituationer över huvud taget, alltså även normala, lätthanterade krav och belastningar (övre vänstra rutan), och de friska-adekvata reaktioner i oss som sådana normala kravupplev-elser leder till. Ibland används uttrycket positiv stress för sådana reaktioner, d.v.s. när stressreaktionen höjer prestationsförmågan och hjälper oss att utnyttja alla våra resurser.

På fackspråk kallas kroppens anpassning till varierande omständig-heter för psykofysiologiska reaktioner, och dessa omfattar både mentala och kroppsliga processer.

För det femte: inom hälso- och sjukvården används stress allt oftare för att beteckna funktionella/psykogena och psykosomatiska besvär.

Slutligen blir det allt vanligare att med ordet stress referera till låg livskvalitet eller illabefinnande. I denna mening blir stress en diffus motsats till lycka och välbefinnande.

En psykofysiologisk förklaringsmodell
För att ge stress-begreppet en sammanhållande och funktionell innebörd och därigenom underlätta förståelse av hur stress uppkommer har mycken möda lagts ner på att ta fram en förklaringsmodell som alla kan begripa. Vi kallar denna för DEN PSYKOFYSIOLOGISKA FÖRKLARINGSMODELLEN.

I nedanstående bild kan vi se en kraftigt förenklad modell över hur vårt stressystem i kroppen fungerar. Man kan urskilja tre nivåer. Den blå nivån representerar storhjärnan där bland annat medvetande-funktionerna finns. Det röda föreställer hjärnstammen, d.v.s. de icke medvetna hjärnfunktionerna varifrån kroppens alla processer, framför allt inälvorna, styrs och regleras. Det gröna är övriga kroppen, som ur funktionell synvinkel kan sägas bestå av muskler (som ger oss rörelseförmåga) och inälvor (det biologiska maskineriet som håller liv i kroppen) och skelettet som håller uppe det hela.


En av de grundläggande uppgifterna för storhjärnbarken är att fortlöpande bedöma inkommande information både utifrån omgivningen och inifrån vår egen kropp. Detta informationsflöde jämförs med tidigare erfarenheter. Innebörden i den tolkning av nuläget som storhjärnan kommer fram till leder dels till beslut om erforderliga muskelrörelser (vilka storhjärnan skickar direkt till musklerna i snabba nervtrådar), och dels vidarebefordras den ner till hjärn-stammen. Hjärnstammens primära uppgift är att samordna allt som händer i kroppen så att alla organ samverkar till hela organismens bästa. Kroppen klarar egentligen inte av någonting på egen hand. Utan hjärnstammens samordnande styrning skulle strax tarmarna, hjärtat, blodkärlen, körtlarna, immunsystemet, etc, etc, börja köra sitt eget race utan att kompromissa för helhetens behov, och det vore inte förenligt med fortsatt liv. För att fullgöra denna styr- och regleruppgift använder hjärnstammen både hormoner och nerver. Det är detta som är stress-systemet!

Med hjälp av stressystemet ser alltså hjärnstammen till att kroppen hela tiden ställs in på ett funktionstillstånd som stämmer med innebörden i det mentala tillståndet. Detta kan växla varje sekund, och kroppen måste följa med varje gång. När man gör on-line-mätningar av funktionsläget i kroppen (psykofysiologisk mätning) ser man hur stressystemet lever. Det sker ständiga snabba förändringar, juster-ingar och reaktioner på både inre och yttre skeenden. Vårt stress-system är alltså inte en av-eller-på-funktion (allt eller inget), utan ett system som ständigt är aktivt och flera gånger per sekund anpassar kroppens alla delar efter vilka mentala förändringar som sker. Tillståndet i kroppen är alltså alltid i exakt samstämmighet med vårt mentala tillstånd! Man skulle kunna säga att vi ständigt är stressade, bara mer eller mindre. Nåja, det är kanske inte det bästa synsättet, för vi har också ett återhämtningssystem i hjärnstammen. Med sina hormoner och nerver, beordrar detta vilosystem kroppen (de delar som inte behöver arbeta för tillfället) att vila, återuppbygga energiförråden, reparera småskador, transportera ut slaggprodukter, etc.

I själva verket är det alltså balansen mellan dessa båda system i hjärnstammen som avgör om vi är stressade eller vilande eller något däremellan. Och denna balans i sin tur, bestäms av om vi mentalt är anspända eller rofyllda.

Utifrån den här funktionella stress-definitionen kan det bli enklare att förstå sig på både stressutlösande situationer och stressreaktioner. Det handlar alltså om olika grader av anspänning/handlingsberedskap respektive lugn/vila.
Allt hänger på hur vi tolkar situationen vi befinner oss i....

Clas Malmström
Leg. Läk.
Klinikchef vid PBM-kliniken i Stockholm.