Måttlig alkoholkonsumtion

De flesta, men inte alla, epidemiologiska studier har visat att lätt-måttlig alkoholkonsumption skyddar mot hjärt/kärlsjukdom. Den bakomliggande förklaringen är dock ännu oklar (Haglund 1999).

Bakgrund:
Några har föreslagit att den positiva effekten snarare avspeglar olikheter i socioekonomiska faktorer och livsstilsförhållanden. Det har också föreslagits att annat än själva alkohol skulle ligga bakom skyddet, exempelvis olika antioxidanter som resveratrol. De flesta alkoholforskare anser dock att alkoholen själv svarar för cirka 75 procent av den skyddande effekten. Den mest accepterade bakomliggande mekanismen är att alkohol (etanol) höjer nivån av det skyddande HDL-kolesterolet i blodet. Cirka 50 procent av den skyddande effekten skulle enligt en studie (Rimm et al 1999) bero på detta. Andra föreslagna mekanismer är ökad mängd propplösande plasminogenaktivator, minskat fibrinogen, ökad insulinkänslighet och förbättrad endotelfunktion med ökad bildning av kväveoxid (NO). Flera studier har visat att den skyddande effekten av måttlig alkoholkonsumtion framför allt ses hos personer över 50 år.

Även om de flesta studier visat att lätt-måttlig alkoholförtäring skyddar mot hjärt/kärlsjukdom så finns det studier som inte kunnat påvisa någon effekt. En skotsk studie (Hart et al 2000) kunde inte visa någon skyddande effekt av måttlig alkoholförtäring. Konsumtion av mer än 21 enheter (units) i veckan var förenad med ökad dödlighet. En omfattande studie som presenterats i dagarna vid WHO-konferensen i Stockholm kunde inte visa något positivt eller negativt samband mellan alkoholkonsumtion och hjärtinfarkt. I studien ingick 14 länder.

Det viktigaste enzymet som bryter ner alkohol i levern är alkoholdehydrogenas (ADH). Det finns i tre varianter (isoenzymer): ADH1, ADH2 och ADH3. För ADH2 och ADH3 har man upptäckt ärftliga variationer. Variationer i ADH3-lokus är mycket vanliga och ses hos 40-50 procent. Man har här urskiljt två varianter (alleler); gamma1 och gamma2. De skiljer sig endast beträffande två aminosyror i lägena 271 och 349. Studier har visat att personer homozygota för gamma1 (gamma1/gamma1) förbränner alkohol 2.5 gånger snabbare än personer homozygota för gamma2 (gamma2/gamma2). Man tror att skillnaden i förbränning påverkar förbränningshastigheten i kroppen. Med varianten gamma2/gamma2 skulle alkoholen finnas kvar längre i kroppen.

Studien:
Syftet med den aktuella studien (Hines et al 2001) var att undersöka effekten av måttlig alkoholförtäring på risken att drabbas av hjärtinfarkt i relation till ärftlig typ av ADH3. I studien deltog 396 personer med nyligen diagnosticerad hjärtinfarkt. De ingår i Physicians´ Health Study. Av patienterna matchades 374 vardera med två slumpmässigt utvalda kontrollpersoner och de resterande 22 patienterna vardera med en kontroll (totalt 770 kontroller). Typen (genotypen) av enzymet ADH3 (gamma1/gamma1; gamma1/gamma2 och gamma2/gamma2) undersöktes hos alla deltagande patienter och kontroller. På alla deltagarna och på en liknande grupp av 325 postmenopausala kvinnor undersökte man också sambandet mellan nivån av alkoholförtäring, ADH3-typ och HDL-kolesterolvärdet i blodet. De metoder som användes var PCR (Polymerase Chain Reaction) och RFLP (Restriction-Fragment-Length-Polymorphism).

Resultat:
Jämfört med homozygoter för den snabbt alkoholförbrännande ADH3-varianten (gamma1/gamma1) hade homozygoter för den långsamt förbrännande ADH3-varianten (gamma2/gamma2) en 35-procentig lägre risk att drabbas av hjärtinfarkt. Måttlig alkoholförtäring var förenad med minskad risk för hjärtinfarkt i alla tre genotyps-grupperna (gamma1/gamma1; gamma1/gamma2 och gamma2/gamma2) men ADH3-genotypen modifierade signifikant detta samband (p=0.01 för interaktion). De män som var homozygota för gamma1-allelen och som konsumerade åtminstone en drink per dag hade en minskad risk med 38 procent att drabbas av hjärtinfarkt jämfört med de män som förtärde mindre än en drink i veckan. Män som konsumerade åtminstone en drink om dagen och som var homozygota för gamma2-allelen hade den största riskminskningen för hjärtinfarkt nämligen en 86-procentig minskning. Dessa män hade också det högsta värdet av skyddande HDL-kolesterol i blodet (p=0.05 för interaktion). I en separat studie på 325 postmenopausala kvinnor bekräftades sambandet mellan ADH3-typ, nivån av alkoholkonsumtion och HDL-kolesterolvärde (p=0.02).

Slutsats:
Måttlighetsdrickare som är homozygota för den långsamt alkoholförbrännande ADH3-varianten (ADH gamma2/gamma2) har högre HDL-kolesterolnivåer och en betydligt minskad risk att drabbas av hjärtinfarkt.

Kommentar:
Enligt författarna talar studien för att huvuddelen av den skyddande effekten beror på alkoholen själv och inte på innehåll av antioxidanter, socioekonomiska faktorer eller livsstil. Det är osannolikt att de sistnämnda faktorerna har något samband med typen av ADH3-genen. En av världens ledande forskare på området, professor Hans Jörnvall, Karolinska institutet, har utfört mycken forskning kring ärftliga varianter av alkoholdehydrogenas (ADH). Bland annat har hans grupp undersökt hur olika ärftliga varianter av ADH påverkar risken för alkoholism (Borras et al 2000). Han säger till Medical Link att den aktuella studien är mycket intressant och att resultaten väl stämmer med den bild hans forskningsgrupp har. Gamma1/gamma1-varianten (genotypen) förbränner etanol 2.5 gånger snabbare än gamma2/gamma2-varianten. Den sistnämnda varianten leder därför till att alkoholen finns kvar längre i kroppen. Jörnvall säger att det är intressant att detta leder till ökat skydd mot hjärtinfarkt och att personer med denna variant också har en högre halt av det skyddande HDL-kolesterolet.

Referenser:
Borras E et al. Genetic polymorphism of alcohol dehydrogenase in europeans: the ADH2-2 allele decreases the risk for alcoholism and is associated eith ADH3-1. Hepatology 2000; 31: 984-989.

Haglund O. Skyddar alkohol mot hjärtkärlsjukdom. Medical Link 1999-01-11.

Hart CL et al. Alcohol consumption and mortality from all causes, coronary heart disease, and stroke: results from a prospective cohort study of Scottish men with 21 years of follow up Br Med J 1999;318:1725-1729.

Hines LM et al. Genetic variation in alcohol dehydrogenase and the beneficial effect of moderate alcohol consumption. N Engl J Med 2001; 344: 549-555.

Rimm EB et al. Moderate alcohol intake and lower risk of coronary heart disease: meta-analysis of effects on lipids and hemostatic factors. Br Med J 1999; 319: 1523-1528.